dec12Lucka 12: Backa Juniors9

I dagens lucka görs en något egotrippad tillbakablick över klubbens utveckling med fokus på ett gäng från Backa.

På mitten av 80-talet släpades två bröder från Backa med på en nybörjarkurs i orientering. Den äldre bestämde sig redan på första tillfället för att orientering var det tråkigaste som fanns och skulle satsa på basketkarriären i stället… Den yngre höll ut ytterligare en gång innan han avslutade kursen. Sannolikt skulle han bli pingisproffs!

Så skulle det hela kunnat sluta om det inte var för Vårserien 1987… Backabrödernas föräldrar hade en illa dold agenda…man hade inte gett upp! utan anmälde grabbarna i varsin nybörjarklass på första etappen. Efter en seger och en tredjeplats var det plötsligt inte alls det tråkigaste som fanns längre…snarare tvärtom! Basketsporten gick miste om en stor talang & pingisvärlden skulle inte få se skymten av den andre brodern på många, många år. Men orienteringssverige jublade inombords över att ha knutit till sig två nya medlemmar, vi kan kalla dom för Anders och Johan. Klubben hette Göteborgs OK och klubbstugan var belägen uppe på Skatås.

Året efter följde Anders klasskompis från Backaskolan, Fredrik, med på träningarna och efter en lyckad Vårserieinsats 1988 var även Fredrik fast. I slutet av samma år nådde denna Backatrio en sensationell triumf när man vann IFKs höstbudkavle i klassen H12. Glädjen visste inga gränser och den silvriga segerpokalen som står i bokhyllan påminner än idag om den stora triumfen.

GOKs ungdomsverksamhet, med eldsjälen Lennart Jönsson i spetsen, fostrade många intresserade ungdomar. Bland dessa måste man nämna Joakim Kaminsky, Marcus Millegård, Louise Göthfors och Per Alstad. Löpare som alla nådde väldigt fina resultat, inte minst under 90-talet.

GOK hade alltså vid det här laget stora framgångar i de yngsta klasserna, medan det var lite tunnare på seniorelitsidan. Samtidigt hade en annan klubb med stuga i Skatås, Majornas IK, en helt annan sammansättning. Efter stora framgångar inte minst på slutet av 80-talet och början av 90-talet stod man inför en utmanande generationsväxling och på ungdomssidan hade man inte riktigt samma bredd som GOK.

Det var därför naturligt att idén om sammanslagning föddes. Teorierna är många kring vad och vem som kläckte idén, men hur det än gick till måste det varit en genialisk idé. För idag, ca 19 år senare har GMOK växt till sig och är en etablerad klubb med stora framgångar i såväl elit- som breddsammanhang.

Några år efter sammanslagningen hade GMOK ett fint juniorgäng, där Anders Axenborg, Joakim Kaminsky & Christin Johansson alla sprang till sig ett flertal individuella JSM-medaljer och där alla tre representerade Sverige vid JVM med Anders långdistanssilver i Rumänien 1996 som självklar höjdpunkt.

1996 var också ett speciellt år för den omtalade Backatrion. Till JSM-stafetten hade trion splittrats – Anders & Johan utgjorde tillsammans med Joakim förstalaget, medan Fredrik hade sällskap av Per Alstad & Patrik Jansson i andralaget. Skulle detta innebära sura miner från den gode Fredrik – knappast! Året innan hade förstalaget kommit 11, efter en inte helt väl genomförd stafett - nu var förhoppningarna större. Efter stabila inledningssträckor av Joakim & Johan skickades lagets ess (som numera gick under namnet Axe) ut som femte man, ca 1.40 från täten. Axe var starkast på sistasträckan och jag & Jocke kände en stor glädje när han defilerade in mot målet som segrare. Vi sprang självklart genast för att möta ankarlöparen efter målgång. Det var då det hände – plötsligt kände vi en fartvind som man normalt bara fick (får...!?) känna på första tisdagsintervallen varje vecka…Fredrik Larsson rusade om med höga knälyft och skrek av glädje. Läste häromdagen på IFKs hemsida hur Arto Rautiainen gladdes över förstalagets seger på ett senior-SM & kände genast att jag varit med om nåt liknande. Fredrik är en unik tillgång för klubben i sitt sätt att engagera andra och att (som i det här fallet) glädja sig åt andras framgång. Att jag, Axe & Jocke fick dela glädjen med Fredrik och andra klubbkompisar betydde minst lika mycket som själva segern. Som lite kuriosa kan nämnas att det var ytterligare tre Backabor på prispallen i H20 denna dag…

GMOK har sedan dess etablerat sig även på seniornivå, den yngre Backabrodern är idag troligen bättre på pingis än orientering, den äldre brodern tävlar fortfarande på en hög nivå och Fredrik är en uppskattad elitcoach. Det skulle gå att skriva hur mycket som helst om GMOKs utveckling, men som en klok man skrev: det får blir en annan dag, en annan lucka och förmodligen ett annat år!

Kommentarer

Kommentarens innehåll
Hjälp
Hjälp
Hjälp
Hjälp

  • Panda 14 dec 2011 13:52
    Mycket läsvärt! Och vilken språkbehandling...man ryser av intellektuellt och språkrytmmässigt välbehag!!


    Lämmna åt andra att fundera hur man bäst redovisar ST-sänkningar diafragmalt, förlängda QT/QTc-tider, djupa S-vågor i V2 mm och ägna dig åt litteraturen och skrivandets ädla konst!!

    Du är ju GMOK:s egen Tranströmer!
  • AndersHedberg 12 dec 2011 22:50
  • AndersHedberg 12 dec 2011 22:41
    Fantastisk berättelse och härliga minnen. Blev tvungen att rota fram den gamla dressen längst in i garderoben. https://picasaweb.google.com/hedis90/12December2011#5685359474089414850
  • Elit 12 dec 2011 20:58
    Nostalgi! :-). Tack Johan!
  • Ols 12 dec 2011 20:45
    Tacka vet jag Backa!
  • Micke 12 dec 2011 15:44
    Ser ut som att bröderna har en dold talang, När blir det comeback?:

    http://gmok.se/Photo/Album/106#2457
  • Lina 12 dec 2011 15:32
    LinaVilka fantastiska foton!
  • Junis 12 dec 2011 13:00
    Idrottshistoria när den är som allra vackrast. I klass med Jens Linds fina betraktelser.
  • Petra 12 dec 2011 11:45
    fantastiskt j-pingis-axe!

Taggar

Ändringar

Publicerad: Johan Axenborg
Redigerad: Johan Axenborg

ATM - 121244