GMOK in Alicante 2009
Äntligen hade det blivit den 8 februari och vi kunde fira Ols födelsedag med avresa mot vinterns utlandsläger! Lägret var beläget till Alicante i södra Spanien och i år var vi hela 26 stycken som tillsammans skulle träna, sola, äta naranjas och må bra. Det var i alla fall min plan för veckan och den följdes till punkt och pricka!
Dock började det med lite vanligt flygplanskrångel… Ryan Air är ju inte alltid helt pålitliga när det gäller att avgå i rätt tid. Kanske har de lagt ner mer fokus på flygvärdinnor-i-bikini-reklam än på själva flygningarna? Jaja. Vi lyfte i alla fall en knapp timme för sent från Säve och redan då var det många som var sömniga… Tyvärr var det en av oss som aldrig kom ombord på grund av uteblivet pass (som i och för sig egentligen inte hade behövts), men den gode Räkan hann inte överbevisa (charma?) kvinnan innanför disken i tid för avgång och inte heller efter avgång, men efter att ha ringt på tullpolisen på Landvetter så styrdes saker och ting upp någorlunda, hoppas jag. Räkan vs Ryan Air, 1-0.
Vi landade vid 1-tiden och trots nattens mörker så möttes vi av ljumma vindar, härligt! Vi gick och hämtade ut våra hyrbilar som var klara motsatsen till förra årets små fräcka och snabba Fiat Puntos. Ja, vi fick nöjet att hämta ut ett gäng skåpbilar… Och en klassisk minibuss, så ja, det kändes väl okej. Efter några extravarv i rondellerna så hittade vi fram till hotellet i Torrevieja, söder om Alicante och vid klockan 3 stupade vi trötta men positivt överraskade av lägenheterna till hotellrum, i säng…
Måndagen bjöd på strålande sol från en klarblå himmel och efter att ha avverkat den något utplockade frukostbuffén så bar det iväg upp till bergen. Alltid lika klurigt att hitta rätt, speciellt detta år då vägbeskrivningarna till träningarna var på satellitfoton utskrivna med kass kvalitet. Men vi hittade rätt till slut och även under bilresorna är det alltså viktigt med god teknik. Räserförare WoW med kartläsare Jonny B hittade det snabbaste vägvalet som ju faktiskt blir ännu snabbare när man kör fortast. Men beröm till Spanien för deras fina vägar!
Första passet var mycket härligt, men tufft. Sträckan till 10:e kontrollen skördade sina offer och det var endast 3 tappra som efter första passet hade chans på titeln lägerman. Werner, Ralf och Hedberg. Starkt! Vi avnjöt sedan picknicklunch som blev tradition veckan igenom. Den bestod av baguetter stora som batonger, mjukostar i olika former, korv, grönsaker, yoghurt, pizzaskorpor, kinderchoklad och så självklart naranjas. Vad mer kan man begära?
Tillbaka på hotellet var det dags för den mytomspunna styrkan à la Axe. Ska han knäcka alla som han gjorde förra året med 10 minuter plankan? Själv vet jag inte hur hård den var eftersom jag vek ner mig redan innan med täckmanteln att köra min egna rehab-styrka. Dock såg det jobbigt ut, men trots att svetten rinner så kan man göra det med stil och det visade Ola och Johan prov på. Med synkroniserade övningar visade de att samboskapet blivit väldigt starkt efter bara en natt tillsammans…
När styrkan var över fick pojkarna äntligen visa upp sin manlighet! Personligen blev jag privilegiad att stanna kvar nere i gymmet och skåda det som skedde: 10 killar stod runt bänkpressen där en av dom ligger och lyfter vad-det-nu-var mellan 40-60kg. ”TRYYYYYYCK! KOM IGEEEEN! JOOOOBBBAAA! ÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖH!!!” Jag kan säga att det var längesen jag skrattade så mycket. Men det är ju viktigt med publikstödet. Och att visa prov på sin manlighet! Ja, vilka män dom är! Hela bunten! (Var det så det gick till på damernas herrmiddag också?)
På tisdag var det dags för ännu en tripp upp till bergen, nämligen till Villiena (På göteborgska: Vill-Änna) för att provspringa Spanska mästerskapens lång- och medeldistansbanor. Efteråt kan vi väl konstatera att vi är glada för att vi inte är spanjorer även om medeldistansen faktiskt var riktigt rolig, men det kanske var för att vi slapp riskera våra liv som vi gjorde på berget där långbanorna gick. Det var tufft och klurigt bland klippgrottorna, men den största utmaningen var att undvika larv-kokongerna på träden som annars gav rätt fina utslag. För mer info, fråga Werner och Kristin.
På hemvägen pallades även de första limonasen och vi kunde knappt vänta på att det skulle bli morgon så att vi skulle kunna applicera och sedan få den bästa (och billigaste) blonderingen ever!
Japp, onsdag morgon och dags för stafett-träning med övriga klubbar som också var på plats för träningsläger. Uppladdningen och stämningen i GMOK-lägret var total när citronerna plockades fram och det kastades avundsjuka blickar från alla runtomkring. Eller… blickar fick vi i alla fall och de måste väl varit av avund?
25 stycken 3-manna lag stod på startlinjen och slutresultatet har jag faktiskt ingen aning om men jag vet i alla fall att Junis, Caroline och Höije stod för 3 bra lopp på vardera sträckor, dock i olika lag.
Efter stafetten var det picknick, bad och solning på stranden, men efter ett par timmar i ett slappt tillstånd började det klia i kroppen hos rastlösa Saggen och Lillen som tillsammans med Ols drog igång historiens andra (?) längdhopps-KM. Och när det börjar vankas tävling prioriterades solning bort och startlistan blev lång. Några hopp att nämna är Elits försök till ett extra steg EFTER plankan, men det upptäcktes och hans hopp mättes alltså endast till ca 15cm. Stark insats! Vi fick även ett bevis på att löpning och hoppning går hand i hand då Axe’s båda stilar är snarlika. Dock imponerande att flyga flera meter konstant 3cm över marken då uthoppsvinkeln inte kan ha varit större än ett par grader… Långa hopp fanns det i kroppen hos fjolårssegraren Lillen, men tyvärr valde han att dunka i handen några dm före landning i hopp efter hopp så segern bärgades istället av Wernimeister som konstigt nog också fick det största markeringsföremålet…
Dagarna som följde bestod av lägermästerskap uppe i bergen vid Yecla (Gbg:ska – Jäkla) där Ola M tog en solklar seger i herrklassen på en riktigt bra tid på den tuffa och även tekniska banan. En ohotad seger kunde även Caroline bärga hem i damklassen. På vägen till detta pass stötte även en bil på en stor orm på grusvägen upp mot samlingsplatsen och ”tydligen jobbar ormar i gryt, här i Spanien”… Eller vilka är det som håller till i gryt nu igen, Junis?
Vi hann även med ett antal härliga pass på de olika strandkartorna mellan Torrevieja och Alicante och efterfrågan på limonas växte och lyckligtvis ökade även tillgång efter en heroisk pallningsinsats av juniorpojkarna. En annan sak att nämna är att vi på väg till en träning hittade Alicanteprovinsens enda väg med gyttjehål men då kom de goda skåpen väl till pass och klarade det galant. Sen kunde vi i alla fall lätt känna igen våra fordon eftersom de var de enda som var leriga… Och varje kväll kunde avslutas med en himmelsk buffé bestående av förrätt, ett stort urval varmrätter och likaså efterrätter. Majoriteten snittade nog på 1 tallrik för mycket varje kväll, men hotellpersonalen tyckte väl att vi behövde det, speciellt snubben vid stekbordet som inte riktigt förstod när man bara ville ha 1 kyckling och inte 2, 3 eller 4…
På lördagen var det dags för tävlingspremiär 2009 och många hade laddat med lite extra vila medan andra fortsatt att köra på hårt, men väl på startlinjen tror jag alla var nästan lika taggade. Solen lyste från en klarblå himmel och det var publikvänligt med start och varvningskontroll vid TC tillsammans med ett namnkunnigt startfält då det var World Ranking Event i HD21E-klasserna. Arrangörerna hade kanske inte direkt stenkoll på målgångar och resultat, men de bjöd på riktigt fina banor där de luriga jordvallarna och ”branterna” var de mest utslagsgivande kontrollpunkterna. Vi fick med oss ett gäng grymma resultat hem. De är som följer: Caroline 3:a i D21E, Ola J 2:a i H21A, Ola M 6:a och Raffael 8:a i H21E. Värt att nämna är också den hårda sekundstriden mellan Anders, Egil och SAIK-Erik i H20A där Anders drog det längsta strået 5 sekunder före Egil som i sin tur endast var en sekund före Erik. De placerade sig således på platserna 14-16.
Att lägret nu närmade sig sitt slut märktes. Många var slitna, men mest hördes klagomål om att veckan gått alldeles för fort. Tanken var att vi skulle tävla även på söndag vilket ungefär hälften av oss gjorde medan den andra hälften valde att stanna kvar nere på platten och köra ett sista strandpass.
Söndagens tävling gav även den en del framskjutna placeringar i form av Kristins och Annikas solklara dubbelseger i D20A och min andraplats i D21E.
Efter en raggardusch bar det av till flygplatsen där vi vinkade av schweizarna som skulle åka ett par timmar efter oss och därefter spenderade vi ett bra tag vid incheckningsdiskarna då det var stenhårda med vikten på väskorna. Inte över 15,5kg var det som gällde och det blev en hel del pusslande för att få det att gå ihop. ”Har du plats så att du kan ta min necessär? Ja, om du tar min sko!” En annan taktik var den Louise körde på: att ta på sig så mycket kläder som möjligt. Hade du 6 eller 7 lager på överkroppen sen Louise? Till slut löste det sig i alla fall och vi hoppade på planet som tog oss hem till Sverige och ett snöigt Säve. Denna gång var det ingen Karl som mötte upp med semlor och ryktet gick att Mimmilajnen skulle ha bakat kaka, men icke! En annan gång kanske? =)
Alla har vi i alla fall fått med oss mycket från den här veckan: Cirka 5kg citroner (Egil & Daniel), en svullen fot och ett knä samt en jädra klåda (Werner, Karl, Ols, Lina, Kristin m.fl), en Jaxe som vet allt hur man roar sig på ett hotellrum och Elit med nya knästrumpor matchat till sina vita tighta tröjor och svarta tights. Vilken färg strumporna hade? Vita såklart! Men självklart fick vi alla med oss en riktigt bra träningsvecka och kanske allra mest härliga minnen från en otroligt rolig vecka på läger med GMOK. Sammanhållningen stärks för varje gång! Och nästa år vill vi vara borta 10 dagar eller mer…
Stort tack till Axe som fixade lägret!
Vi som var med:
Axe, Junis, W&W, Jodal, Louise, Jaxe, Elit, Rachel, Karl, Caroline, Ralf, Phille, Hanna, Emma, Ingrid, Lillen, Egil, Hedberg, Erik B (SAIK), Hoece, Saggen, Kristin, Annika, Ols, Jonny B och så jag som knåpat ihop denna roman, Lina.
Ps: Om det är någon som har missat det så är Santos klar för ÖIS…
——————————————
Denna nyhet är importerad från gamla hemsidan.
Författare: Lina Strand
Länk till originalnyhet: old.gmok.se/News/Details/14.
