Lucka 11: Vi besöker veteranerna

Har du någon gång funderat på hur trasiga saker fixas i stugan eller hur vi lyckas bemanna grässkyddspassen som är på arbetstid? Inte? Att vi slipper fundera på detta beror till stor del på klubbens veteraner som utgör en viktig del av klubben genom att lägga tid och kraft på att göra sånt som inte så många andra har möjlighet till. Förutom att fixa och dona så både tävlar och tränar veteranerna flitigt. Något som vi ofta missar att uppmärksamma här på hemsidan. Idag ska därför Gudrun Broman berätta lite mer om vad deras verksamhet. Men först till något helt annat.

Vad tänkte Andrew nu?

Det var ungefär vad jag och den andra ingenjören i hushållet tänkte och sa till varandra när vi gick hem från Skinkloppet. Det diskuterades vinklar, saknade mått på katetrar och diverse annat och ödmjuka som vi är kom vi fram till att eftersom vi inte kan lösa uppgiften så går det absolut inte. Frågan måste vara fel!

För er som inte var med  på skinloppet var problemet följande:

Efter att hybrisen hade lagt sig började vi fundera igen och kom fram till att man kanske skulle låta bli och tänka i formler som en stel ingenjör utan istället försöka utesluta några alternativ. Och efter lite klurande kom vi fram till att om B och C är lika långa så måste de vara 707 meter vardera för att A² = B² + C² ska gälla. Och hypotenusan A är som minst i förhållande till B + C när B och C är lika långa. Helt plötsligt vet man alltså om att B + C som mest kan vara 1414 meter. Alltså är svaret 1) 1340 m.

Ett litet sidospår men då jag hörde flera som var lite skeptiska till frågan så tyckte jag det var lite kul. Dessutom är det ett bra exempel på att det både gäller att fokusera på det man faktiskt kan påverka och att man ska våga tänka utanför ramarna. Detta gäller i både vanliga livet och som orienterare. Tack Andrew för en nyttig läxa!

Veteranverksamheten

Nu släpper vi matten och fokuserar på veteranerna. Veteranerna tränar två gånger i veckan. Dels på tisdag då man kan hitta dem i stugan om man dyker upp väldigt tidigt till träningen. Med tanke på hur det brukar se ut med tiderna gissar jag att de flesta seniorer aldrig märkt detta. Dels på torsdagar då det är träning med andra klubbar. Vi lämnar över ordet till en av våra veteranstjärnor, Gudrun.

Veteranernas tisdagsträningar

I tisdagsträningens begynnelse var det MIK-karlarna (obs! inga damer) i arbetsför ålder som sprang på tisdagskvällarna direkt efter jobbet. När gänget blev pensionärer och hade flyttat upp till nuvarande GMOK-stugan kom även damerna med på träningarna som samtidigt tidigarelades till 15.00. Tanken är att gemensamt träna tillsammans i skogen, vilket man också gjorde så länge som kroppen hängde med i tempot.

Nuförtiden är det 12.00 med avgångstid som gäller, vilket inte hindrar pensionärerna att komma kl 11.00 och ge sig iväg när ”träningspartnern” kommit, för att efter träningen kunna sitta länge i bastun och ”tjõta”.

Damerna å sin sida väntar tålmodigt till strax före tolv på den som före träningen genomför två vattengympapass och med vatten skvättande runt sig kommer till stugan.

Några av karlarna kör orienteringsteknik, ett par herrar och damer kör ett löp-pass i skogen, en del damer går stavgång och en del herrar går utan stavar. Träningspasset är satt till 55-60 minuter. Vädret har ingen betydelse, åska, regn och drivis hindrar ingen att ta sig till stugan för en träningstur.

Efter dusch och skön bastu väntar fikat. Nu är det smörgås som gäller, tidigare var det hembakt kaffebröd som var kutym. Det finns nå’n som håller koll på oss, ser till att vi vet varför någon fattas i det 25 man/kvinns stora gänget.  Information lämnas ibland från de som har datorn tillhands, det finns trots allt, i vår moderna tid, inte riktigt alla som är totalt uppdaterade med vad som händer i klubben.

Vår senaste veteranvärldsmästare Ture Gunnarsson i djup koncentration innan sitt sprintsegerlopp i Portugal 2008 (foto B. Ahlnér).

Torsdagsorienteringarna

Torsdagsorienteringarna för veteraner startade 1996 då några av klubbens veteraner föreslog orienteringsträning på dagtid ibland. Vi bestämde så och varannan vecka skulle vi lägga en orienteringsbana. Första gången var vi åtta stycken som var uppe i Änggårdsbergen. Efteråt satt vi i entrén och drack vårt medhavda kaffe.

Det första halvåret var det ett arrangemang enbart inom GMOK, men redan våren 1997 inbjöds andra klubbar att vara med.

Nu är det alingsåsbor, nordhallänningar och bohuslänningar som är med tillsammans med göteborgare. Som mest har vi varit strax över 80 st.

Även här kan vi säga att det är pensionärer som springer, vilket innebär att även om starten är satt till mellan 10.30 och 11.30, så kan man se att det finns de som hänger på startgrinden redan före 10.00. Nu är arrangemangen utlagda på deltagarna själva, och som regel har man två arrangemang per förening om året. Vi får tryckta kartor, oftast i skala 7 500, och kan välja mellan tre olika banlängder, 2 km, 3 km eller 4 km, alla banor har samma blåa svårighet. På sommaren är vi oftast utomhus, vid en badsjö eller har bara ”våtklut”.  Sen höst, vinter och tidig vår har vi ombyte inomhus. Träningen pågår året runt, utom under juli månad. Någon gång utgår den, t ex på Kristi Himmelfärds dag och på Julafton, om den infaller på en torsdag. Ibland så skiner solen och fåglarna kvittrar, nästa gång är det regn och blåst och någon gång är det riktigt dåligt väder. Man ställer inte in för snö, bara för väldigt mycket snö.  Även om träning är viktigt är det lika viktigt med den sociala samvaron, att träffas och sitta och prata över en kopp kaffe och diskuterar dagens bana och bortförklara sina misstag. Nå’n felplacerad skärm kan ju alla ha en åsikt om.  Säsongen avslutas med en jultallrik, en sed som blivit mycket populär.

——————————————

Denna nyhet är importerad från gamla hemsidan.
Författare: Mikael Eliasson
Länk till originalnyhet: old.gmok.se/News/Details/727.