Rapport från Portugal!

En skara på tolv personer samlades tidigt i söndags morse (avgång 05.55) på Landvetter flygplats för en resa ner mot värmen i Portugal. Efter något försenad start pga. is på vingarna och ett byte av flyg i Frankfurt landade vi äntligen på flygplatsen i Porto vid lunchtid. Hugh hade oflyt och fick inte med sig väskan från Frankfurt medan övriga i sällskapet stod med full utrustning när det var dags att kvittera ut hyrbilarna. Trots att vi hade bokat genom samma agent bussades vi ut till olika hyrbilskontor,men tack vare mobiltelefonteknologin bestämdes möte vid första punkten i Hedbergs lägerprogram, nämligen sportaffären Decathlon i Aveiro. Här gjorde delar av sällskapet stora fynd, ex. Hedberg som fick tag i ett set med mössa, värmepannband och handskar för under hundralappen och Hugh som införskaffade en helt ny garderob.

Väl framme vid hotellet i Quiaios svidade de flesta om till pure nylon för att få ett första möte med strandterrängen. Terrängen upplevdes som ganska bushig men gänget njöt av att slippa minusgrader, is och snö. Vid middagen förenades vi med Werner & Werner, Karlsson & Karlsson, Emma, Anna och Daniel som hade rest ner redan på fredagen. Deras dag hade spenderats uppe i bergen och vi nyanlända fick höra skräckhistorier om snålblåst, minusgrader och en Wernersson i underställ.

Måndagen kom och dagen började med ett medeldistanspass på en snabb strandkarta i Dunas da Tocha. Här gällde det i princip att hålla sig till sträcket så mycket som möjligt. De flesta tog det ganska lugnt men för att ändå få lite tävlingsnerv i det hela utlystes en tävling i vem som kunde få kortast löpväg runt banan. Jag har för mig att Runesson vann med ca 150m längre än fågelvägen, tätt följd av Ols och Strand. Efter passet samlades delar av sällskapet på restaurangen som för oss blivit något av ett stamställe. Ingen av oss vet nog vad stället egentligen heter men namnet Baba Camelos känns ganska passande då de serverar den utsökta efterrätten Baba Camelo. För den oinvigde så kan den beskrivas som en mousse som smakar kanel. Som huvudrätt serveras carne och snablar i rikliga mängder och till det givetvis batatas fritas. Besöket avslutas som brukligt med nämnda baba camelo och café grande/major och heter man Wernersson tar man gärna en dubbel.

På kvällen var det dags för lägrets första högintensiva pass. Konceptet var nattorientering med gafflade slingor och start i form av simulerad andrasträcka med tre minuters startdjup. Jag minns inte startordningen mer än att Ols och Strand gick ut sist. Ganska snabbt ute på banan hade det dock börjat klumpa ihop sig. Detta innebar dock inte att det var en samlad klunga som höll ihop under banans ca 9 km, utan efter bommar och spridda gafflingar blev det stora omkastningar i fältet.  Under banans sista kontroller hade i alla fall en trio bestående av Rune, Ols och Strand bildats och efter lite avvaktande löpning in mot sista kontrollen blev det sedan full kubbning in mot mål. Mållinjen var något oklar men efter att juryn diskuterat ärendet dömdes nog Ols som segrare några cm före Strand och Runesson.

Tisdagen kom och nu bjöds det på en långdistansbana på 13 km. Ett lager grönraster var lagt över i princip hela kartan, detta var dock inget man märkte så mycket av utan det var återigen limma sträcket som gällde. På eftermiddagen avverkades en momentbana som roade en del av sällskapet medan andra muttrade över saknade kontroller och någon i grusåttankommittén svor över konceptet i största allmänhet.
På kvällen avverkades det traditionsenliga lägermästerskapet i bänkpress. Ingångsvikten var 20 kg och det var inget problem för någon i sällskapet. Höjningarna i detta stadie på 5 kg och vid 35 kg hade vi en vinnare i damtävlingen i form av Anna Forsberg. Tyvärr gjorde Niamh och Judith DNS till tävlingen. Herrtävlingen fortsatte och och när vi kom upp på 50-60 kg sållades en hel del gubbar bort. Här började vi också med 2,5 kilos höjningar och det gjorde att Strand kunde besegra Ols med 62,5 kg mot 60. Kraftkarlarna Martinsson, Börjesson och Wernersson fortsatte kampen och jag minns inte exakt slutvikt på herrarna mer än Börjesson pressade 80+ och bärgade andraplatsen. Werner var dock ohotad med 95 kg som segerresultat.

Onsdag förmiddag serverades vi en medeldistansbana söder om Figueira da Foz.  Banan gick delvis inne i strandskogen men även ute i sanddynerna med utsikt över ett rytande hav. Mellan strandskogen och sanddynerna fanns ett parti med tätt buskage vilket vållade en del bekymmer. Här visade våra två landslagslöpare teknisk elegans genom att spika den luriga åttonde kontrollen medan en del andra i sällskapet lade bort flertalet minuter. På vägen hem stannade delar av gruppen på Baba Camelos igen för att ladda upp inför kvällens nattövning. Träningen var en brunbildsbana på ca 10 km och det största problemet var nog navigera till samlingsplatsen.

Torsdag morgon var det dags att lämna hotellet i Quiaios för att bege sig ca 1,5 timmes bilresa nordöst för inkvartering i Sao Pedro do Sul. Delar av gänget valde här att på vägen dit rasta benen på en sprintbana medan andra körde en kontrollplockningsbana i en helt annan terrängtyp än den som bjöds på nere i strandskogen. Terränglådan bjöd på bitvis ganska kraftig kupering med en del intressanta stenformationer och därimellan grönrastermarkerade sänkor fyllda av bitvis ganska taggig undervegetation. Runesson var lyrisk och de flesta höll nog med om att det var kul att orientera på ett helt annat sätt än vad man gjorde nere i strandskogen. De värsta taggbuskområdena gick dessutom att undvika, bara man slängde en extra blick på kartan och höjde blicken i terrängen.
Eftermiddagen spenderades i samma område, några av de som kört sprint på förmiddagen körde nu kontrollplockningsbanan medan andra körde en korridor-OL. Ett gäng valde att köra korridoren som en nattövning.

Efter en god, om än något kylig, natts sömn på Grande Hotel Lisboa (ca 30 mil från Lisboa) var det dags för att bege sig upp i bergen för att testa på en medeldistansträning i en terräng som kan liknas vid ett stenigt kuperat kalfjäll. Temperaturen nere i Sao Pedro da Sul låg väl på kanske 13-14 grader men uppe i bergen låg den bara på ca 7-8, dessutom ackompanjerad av en rätt kylig vind, varför underställ åkte på hos delar av sällskapet. Andra valde dock att köra pure nylon och i efterhand var det nog det rätta valet då det blev rejält varmt så fort man var i lä nere i en sänka eller bakom en stenformation. Alla tyckte nog att det var ett bra pass, även om det kunde vara svårt att hitta kontrollmarkeringarna ibland. En del var, enligt arrangören, uppätna av områdets kreatur medan andra kunde ligga i marknivå bakom någon stenformation.

Eftermiddagen spenderades kring hotellet, några lapade sol ute på balkongen medan andra låg med laptopen i sängen och redigerade film. Alla stod dock uppställda och klara i träningsmundering vid halv fem för lite styrketräning. Något gym eller eller annan lämplig yta fanns inte så det blev till att sprida ut sig i en lång smal rödamattanklädd hotellkorridor och avverka styrkepasset som kördes i form av 45-15 intervaller.

 

Nu ligger vi mest och väntar på middag och laddar inför morgondagens första etapp i Portugal O Meeting. Tävlingen är en långdistans och har ett mycket bra startfält då bland annat schweiziska och franska landslaget är här på läger. Det blir således en bra värdemätare hur man står, även om det fortfarande är mitt i vinterträningen och många veckor kvar tills vårsäsongen drar igång på riktigt.

Vi som är nere på läger är Andreas Höye, Johan Runesson, Anders Hedberg, Ola Martner, Hugh Cashell, Viktor Runnby, Rickard Börjesson (Hestra), Måns Östman, Lina Strand, Niamh O’Boyle, Johan Strand och Mikael Eliasson. Gruppen som anlände några dagar innan oss och lämnade Portugal i samband med att vi lämnade i hotellet i Quiaios var Daniel Wernersson, Fredrik Karlsson, Daniel Martinsson, Anna Forsberg och Emma Bergman.

——————————————

Denna nyhet är importerad från gamla hemsidan.
Författare: Johan Strand
Länk till originalnyhet: old.gmok.se/News/Details/768.