Tjogetstämning!

Sent återbud till tjoget och han och AP (Andreas Persson) vill ha hjälp med att bolla lite namn som vi kan plocka in på kort varsel. En 5 km nattsträcka behöver täckas upp och det börjar snurra runt olika ”natträvsnamn” i skallen parallellt med tankar om vem som på kort varsel kan släppa allt och dra på sig GMOK-dresssen och styra kosan mot Småland…

Viktor verkar nog så stressad av att packa inför avfärd så jag får fria händer. Efter att gått ”nit” på ett par personer så tänkte jag, vore väl sjutton om vi inte kan plocka in någon av de dryga 600 medlemmar som vi har i klubben. En snabb genomläsning av matrikeln och direkt fastnar jag på ett namn. Vem – om inte alltid lika positiva Jens Kaminsky kan hoppa på med så kort varsel! Här gäller det att agera snabbt, vet att Viktor troligtvis snart skall dra från Göteborg så snabbt på telefonen och håller tummarna.

Jag börjar samtidigt bygga upp ett antal argument i huvudet för hur jag skall kunna övertyga Jens – för jag misstänker att han såsom många i vår klubb knappt vet vad tjoget är – och hur skall jag på några få minuter kunna beskriva den speciella ”tjogetstämning” som gör att man år efter år vill återvända till de sydsmåländska skogarna?

 Efter några signaler svarar Jens och jag går direkt på sak utan några krusiduller:

-Vill du ta en nattsträcka på tjoget nu i natt ?
… kort tystnad och sedan motfrågan från Jens:
 – vad är tjoget? 
Jaha tänker jag, nu får man börja ta fram argumenten för att övertyga…  mitt första snabba svar gick ungefär:
– Typ en blandning av tiomila och 25-manna, går i Småland, flack terräng – nattsträcka utan gaffling.
-vänta lite, säger Jens och jag hör att han snackar med Rosa i bakgrunden och några sekunder senare så får jag svar..
– Javisst, jag hänger på! – När skall vi åka?

Med en lättnadens suck konstaterar jag att jag inte behöver börja ”operation övertalning” utan nu är det bara att lämna över stafettpinnen till Viktor som skall fixa logistiken med transporten…

Det visar sig att Jens gått och grämt sig över att det inte fanns en enda tävling under helgen och kände
”tävlingsabstinens”. Så som jag tror många andra i vår klubb hade inte tjoget hamnat inom hans ”radars räckvidd” men tack vare det sena återbudet så har förhoppningsvis ytterligare en debutant blivit ”tjogetfrälst” och har fått en till synes tävlingsfri helg att se fram emot under kommande säsonger :-).

Cirka en och en halv timme efter vårt samtal, Jens redo för avfärd. Pannlampsbatteriet laddas under bilfärden.

Nu undrar ni kanske vad jag hade i bakfickan att ta till, om nu Jens hade börjat tveka inför uppgiften…

Ja, vad är det egentligen som gör att många av oss från de södra distrikten får något speciellt i blicken då tjoget kommer på tal? Många av oss har nog minnen från vår ungdom när vi tampades tillsammans med våra gamla moderklubbar. Dock så är det,
iallafall för min del, mestadels minnena från senaste år i GMOK som ligger till grund för min "tjogetstämning"… 

Ett par korta epitet för att sätta tjoget i dess sammanhang jämfört med några andra stora stafetter; "tiomila light”, eller varför inte 25-manna goes ”slow food” (och då menar jag nödvändigtvis inte de obligatoriska kroppkakorna som finns tillgängliga dygnet runt…).

Faktum är att tjoget till dess utsträckning är längre än både tiomila och 25-manna. Med start kl 15 lördag eftermiddag så avverkar lagen sträcka 1-7 fram till ca kl 19 på kvällen.

Stafetten tar en paus fram till nattsträckorna tar vid klockan ett. Därefter avverkas sträckorna 8-20 i rak följ fram tills att täten går i mål någon gång vid 8-tiden på morgonen.

Sista omstarten går ca kl 9 och framåt 11-tiden brukar alla lag ha gått i mål.

Den oinvigde kanske tänker – men vad segt, gå där och dra benen efter sig för att invänta en uppgörelse frampå småtimmarna. Men tvärtom, här är en av själva tjusningarna – och styrkan med tjoget.

 

Funkar lika bra till kvällsmat som till frukost – dock inget att rekommendera precis före sitt eget lopp då kroppkakan lägger sig som en "go kudde" i magen…

Att hinna uppleva och umgås
Att både kunna hinna springa sin egen sträcka – samtidigt som man får tid att hinna heja fram sina lagkamrater, uppleva de olika ”böljningarna” i ställningen mellan sträckorna och sist men inte minst umgås med sina lagkamrater och kompisar från andra klubbar. Uppehållet på lördagskvällen är som gjort för en grillkväll och det dröjer inte länge efter att löparna gått i mål på sjunde sträckan innan grilloset börjar lägra sig över campingen.  Man hinner helt enkelt ”med sig själv och sina lagkamrater” till skillnad från många andra stafetter.

 

 

Andreas har gått in i "semester-mode" och är expert på att sprida en fin "Tjogetstämning" – både för sig själv och laget

Orienteringsupplevelse i den bästa av årstider
Inget ont om tiomila och 25-manna men väderförutsättningarna för en lång stafettupplevelse kan knappast vara bättre än på tjoget. Härliga sommardagar mixade med ljumma sommarnätter och fantastiska mornar fulla med fågelsång hör till konceptet.
Några av senaste års tjoget har det till och med varit ”tropisk natt”, dvs konstant över 20 grader vilket ställt till det med lampor som blivit överhettade. Årets helg började lite blött men lagom till grillningen ordnade vädret upp sig och tävlingen avslutades i härligt solsken!

På väg in mot magisk tjogetnatt…

Morgondimman lättar …

Spännande stafett med stora skiftningar
Ren hängkavle med 20 sträckor i följd – en utdragen ”följa John-lek” … hur kul är egentligen det?
Hur kul som helst! Stafettens karaktär med en stor mix av banor med olika svårighetsgrad och längd gör att klubbarna kan taktisera både vad gäller löparnas löpförmåga och orienteringsförmåga. Relativt fri lagsammansättning gör också att man på en specifik sträcka kan möta både ung som gammal, dam, såväl som herr. Raka banor öppnar upp att flera klubbar kan kalla in löpare som orienterar ”hellre än bra”. Dessa brukar få tydliga instruktioner att punktmarkera mer rutinerade löpare ifrån andra klubbar –  bära eller brista. Detta i kombination med den ofta småluriga och flacka terrängen gör att det ofta blir stora skiftningar alltmedan stafetten framskrider. Speciellt brukar nattsträckorna ta ut sin rätt då bommarna ofta dyker upp vilket flera av oss har upplevt av egen erfarenhet.

Gränsöverskridande lagsammanhållning
Sist, och kanske det absolut viktigaste efter att under senaste åren haft förmånen att uppleva ett antal tjoget tillsammans med GMOK. Jag tycker det infinner sig en extra känsla utöver det vanliga av gränsöverskridande lagsammanhållning. Gammal som ung, elit som motionär. Det finns säkert flera orsaker till detta. Avsaknaden av stress gör att man hinner umgås. Vädret hindrar en från att bli alltför introvert och ”krypa in" huttrande i sig själv. Semesterlugnet har börjat lägra sig eller inom räckhåll för de flesta och sist men inte minst, tävlingen inte så gravallvarlig som övriga stafetter vilket säkert skapar en mer avslappnad attityd.
Årets helg var inget undantag utan tvärtom upplevde jag en fantastisk kämparglädje trots att vi efter ett tag in i kavlen låg en bit efter i fältet. Man blir så varm och glad inombords när man ser alla, och inte minst då våra seniorer i klubben på så fint sätt bryr sig om, peppar och hejar på alla i laget oavsett hur man presterar. Ett temporärt tapp i kavlen vänds istället till en positiv utmaning där våra seniorer får en extra utmaning att ”hämta ikapp” och plocka tid, sträcksegrar och placeringar.

Dessutom, med en rafflande upplösning och med ”världens bästa Karlsson” på sistasträckan så knep vi en fin 10:e plats och återigen fick vi ta med oss en glasplakett (vad annars från glasriket?) att pryda klubbstugan med 🙂

Jennifer och Lisa stod för bra och stabila insatser på sina respektive sträckor

Några av oss som var med …

Fredrik Karlsson bjöd på fin dramatik på sista sträckan, här på varvningskontroll ut på de sista kilometrarna

Daniel Martinsson kvalade in som "snyggaste priskille" och fick därmed äran att ta emot årets glasplakett 🙂

Innan vi skildes åt så tog vi alla med oss Ola Martners ord då han intervjuades av speakern efter en formidabel sträckseger: ”Nästa år kommer vi igen med två lag”… och i och med att det annonserades ut både till hela tjoget-publiken och via streamad länk så är det nu bara att leva upp till detta – eller hur :-)!

Och du som intresserad veta mer vilka som var med – och hur vi presterade – kolla in resultat HÄR.

HÄR kan du hitta fler bilder.

Vill du också vara med och uppleva ”tjogetstämningen” nästa år? Då är det bara att boka in helgen 1-2 juli 2017 då tävlingen avgörs i Ormeshaga 5 km söder om Hovmantorp. Kalendern redan uppdaterad för "komihåg" och intresseanmälan. Och du, Tjoget är en alldeles utmärkt startpunkt och ”kickoff” för semestern om man därefter vill ge sig vidare på orienteringsäventyr i södra Sverige. Direkt efter följer exempelvis både Tjust 2-dagars och flerdagarstävlingar på Gotland!

Allt gott i sommar!

//Patrik

——————————————

Denna nyhet är importerad från gamla hemsidan.
Författare: Patrik
Länk till originalnyhet: old.gmok.se/News/Details/1602.