Foto: Kopierat från Instagram #usmsprint2020

När jag steg in i stugvärmen denna tisdagskväll var det ett gäng som körde innestyrka med Patrik. Elias Nordberg hade i normala fall säkerligen varit med, men just idag hade två tänder dragits så läkarna hade ordinerat vila. Troligen välbehövligt, men uppenbarligen lite frustrerande då Elias gärna hade kört det nyinstiftade testloppet (2×2.5km). Men det kommer fler chanser!

För er som inte känner Elias så väl, så kanske man kan tro att en så framgångsrik och tävlingsinriktad kille fokuserar mest på resultat, tider & tävling. Men som de allra flesta vet, så är det bara en liten del av hans personlighet. Vi som lärt känna bröderna Nordberg vet att det är en brödraduo som verkligen personifierar klubbens gränslöshet – de är väldigt omtyckta av och bekanta med klubbens äldre medlemmar samtidigt som de tillhör den yppersta eliten vad gäller att underhålla klubbens alla barn & ungdomar! Och jag kan verkligen rekommendera alla barn/ungdomar att läsa om Elias tankar – tror det är många som känner igen sig i hans beskrivningar.

Hur började det hela egentligen? 

Elias är tydlig med att det inte var lätt till en början – han hade problem med självförtroendet när han började i 9-årsåldern. Tex att springa på egen hand eller springa på upploppet kändes inte bekvämt – så det var ingen riktig glädje i idrottandet på den tiden. Tävlandet drog igång lite mer i 10-11-årsåldern, men motivationen saknades – såväl för orientering som för de andra sporterna han deltog i (fotboll, handboll mm). Dock drog han igång med lite löpträning i denna ålder under ledning av SAIK-Ola Skepp.

Sen nån gång i 13-14-årsåldern hände något. Han började få vänner i orienteringskretsar och plötsligt kunde han längta till träningarna där han kunde träffa sina vänner. Fortfarande var det inte mycket fokus på sin egen utveckling, men fortsatt körde han en hel del löpträning; sedan 12-13-årsåldern främst i en träningsgrupp ledd av friidrottstränaren Per Skoog (som bla tränar Andreas Kramer). 

Sen berättar Elias att han älskar att tävla och förutom själva tävlingarna kunde/kan han på skoldagarna längta till tisdagsträningarnas OL-intervaller och att springa löpare mot löpare med andra i träningsmiljön.

Ökad motivation

Nån gång den gångna vintern 2019/2020 började suget öka också för att utveckla sig. Redan ifjol hade han visat prov på väldig potential, men generellt sett svårt att hålla ihop hela loppet. Med denna nyvunna motivation drog han igång träningar med sina jämnåriga kompisar i distriktet. I första hand ser han/de det som deras sätt att umgås – utvecklingen kommer av bara farten när man tränar med sina kompisar. Och det är tydligt att de sporrar varandra. Två av de han tränar lite extra med är SAIK:arna Gunnar Fovaeus och Arvid Skepp, som båda har USM-medaljer på meritlistan. Elias lyser upp när han pratar om sina kompisar och deras prestationer – inte minst hur glad och imponerad han var över att Arvid Skepp nu är tillbaka i sverigetoppen efter ett par år(?) präglade av skadebekymmer. Det säger också en hel del om Elias – att han visar så mycket glädje över sina kompisars bedrifter!

Vad är då nyckeln till framgång enligt Elias? Hans råd är som följer:

• Prata mycket, var snäll och skaffa vänner!
  • Du behöver inte vara bäst – får du vänner, så kommer motivationen efter hand. 
  • Våga prata med de utanför din vanliga krets

Ja, det var kanske inte de råd du trodde han skulle fokusera på – men jag tror det ligger väldigt mycket i det Elias säger. Trivs man med något så ökar man chanserna att utvecklas. 

Samarbetet med Patrik

Som Elias nämnde i sin rapport från USM Lång (Elias USM-brons i backspegeln!), så inledde han ett samarbete med Patrik Thoma för ca 4 månader sedan. Och det är uppenbart vilken effekt det fått – men som Patrik själv säger, Elias (tillsammans med andra i GMOK) har själv gjort jobbet – och banat vägen för detta lyft. Nu har Patrik ”bara” hjälpt honom att sortera all kunskap han skaffat sig – och våga utnyttja sina kvaliteter. Elias har haft en tydlig plan inför sina USM-lopp, som legat till grund för de storartade prestationerna. Väldigt häftigt att se och höra, vilken bra kemi de verkar ha. Tack Patrik – och fantastiskt utfört av dig, Elias!

Vi avslutade intervjun med att gå ner till start/mål för testloppet – det var tydligt att Elias längtade till att vara med på testet, men som sagt – det kommer fler chanser!

Och så slutligen höjdpunkten – Elias egna ord om guldloppet:

”Japp då var det dags igen! Vi kan börja på kvällen innan när jag skulle sova. Nervositeten var skyhög och jag låg och tänkte på loppet hur jag skulle göra steg för steg. Dagen var kommen, jag hade fått en sen starttid vilket var grymt för mig för då kunde jag lugnt äta frukost, men denna starttid var istället en stort hinder. För när jag kom ut till tävlingen så hade folk började komma i mål och jag blev mer och mer nervös och sen träffade jag min vän Simon som vunnit h15 och då tänkte jag bara att jag vill vara i mål och ha sprungit rätt. Efter ett del tänkande på det så blev det för mycket och jag var tvungen att byta tanke och precis som Patrik lärt mig så tittade jag på situationen från ett annat håll, och tänkte istället att jag skulle längta till att komma ut och lösa varje kontroll en och en efter min plan som jag satt upp.

Uppvärmningen var gjord och jag var vid sista fållan vid starten. Då tappade jag alla tankar och nervositeten tog nästan över, när jag väl startade så kom värsta vindpusten och jag fick inte kartan vikt och då fick jag ännu mer panik. Först framme vid startpunkten så fick jag kontroll över kartan och jag såg att ettan var en lätt kontroll för den satt bara runt huset. På väg till ettan fick jag tid att läsa kartan till tvåan och jag lyckades hitta lugnet och tillbaka till min plan. 

3-4-5-6-7-8 gick bra och jag missade inget sen sneglade jag ner på klockan och kollade tiden för jag visste ungefär vad dem hade på radion då såg jag att 9an bör vara radion. Framme vid 9an så såg jag att jag kan ha en ledning och då kom tanken att spring bara rätt nu. 10-11-12 gick bra. Men sen till 13 så drog jag ner en väg för tidigt och då gick 10 sekunder, men det löste sig. 

Sen gick orientering bra fram till 17 för då var jag nämligen inne i labyrinten och jag hade ingen aning var jag skulle springa så där rök ytterligare 15 sekunder men när jag väl tagit 17 så var det bra in i mål. 

Men då var inte loppet över för mig, för som vissa minns så stämplade jag tyvärr fel förra året på USM-sprinten, så när jag skulle stämpla ut så skakade jag bara, kan inte sätta fingret på om det var på grund av trötthet eller nervositet. Men när det väl sa att det är GODKÄNT så blev jag överlycklig för jag visste att mitt lopp var bra men jag visste inte om jag ledde. Jag la mig och pusta ut bakom vagnen och någon sekund efter så kom Vilma (banläggaren) ut och berättade att jag leder med 7 sekunder och utan att överdriva så började jag faktiskt gråta lite av lycka.

Detta var mitt USM sprint lopp hoppas det var kul att läsa!”

// Elias

---

Ps Detta var klubbens första USM-medalj på den relativt unga sprint-distansen. Bäst tidigare var två femteplatser (Ella Wallinder & Jennifer Davidson).

Och för er som vill kika in lite mer i resultaten & Livelox från USM-sprinten kommer slutligen lite länkar:

• Resultat
• Sträcktider
• Livelox

/jaxe

——————————————

Denna nyhet är importerad från gamla hemsidan.
Författare: Johan Axenborg
Länk till originalnyhet: old.gmok.se/News/Details/2204.